Västvärlden har sedan åtminstone 80-talet byggt sina samhällen runt infrastruktur som är snabbföränderlig, alltmer digital, konkurrensutsatt, flexibel, men framför allt – bräcklig.
Docent och chef för Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet
Foto: Försvarshögskolan
Det kalla krigets krav på redundans, skalbarhet och prioritering av samhälls-kritiska funktioner fick stryka på foten när nya industrier inom t.ex. telekommunikation och internetbaserade tjänster växte, krävde mer utrymme och tog gemensamma resurser i allt större anspråk.
Det senaste decenniet har vi upplevt ett antal ”skakningar på nedre däck” i vår kritiska infrastruktur: problemen med kraftförsörjningen till Gotland, flaskhalsar mellan elområden, kapacitetsbrister i väg- och järnvägsnät. Detta är sammantaget ett säkerhetsproblem för Sverige.
Det civila försvaret måste ha större kapacitet
Krisberedskapen innefattar ett komplext nätverk av aktörer som ska samverka för att skydda våra systemresurser. Om vi hamnar i ett säkerhetspolitiskt skymningsläge så ställs ytterligare krav och hoten uppstår på flera nya domäner: statsunderstödda cyberanfall, insiderattacker, sabotage, fjärrstridsmedel – därför måste det civila försvaret ha större kapacitet än det fredstida beredskapssystemet och byggas med särskild tonvikt på att hantera konsekvenserna av antagonistiska hot mot infrastrukturen.
Krisberedskapen innefattar ett komplext nätverk av aktörer som ska samverka för att skydda våra systemresurser.
Fredrik Bynander
Svensk infrastruktur blir då en del av NATO:s ”strategiska djup” som alltså inte bara innefattar rent militära förmågor – svenska hamnar, järnväg, vägnät och kraftöverföring ligger till grund för att vi kan uppfylla våra skyldigheter under artikel 3 (förmågan att skydda det egna landet), men också för erbjudande av värdlandsstöd och vidmakthållandet av försörjningskedjor – Sverige är ett viktigt basområde för försvaret av hela den norra flanken.
Strategi för skydd av kritisk infrastruktur
På område efter område har vi insett utmaningarna – transportsystemen regionalt och nationellt, en sammanhängande produktion och distribution av el över landet, återupprustningen av svenska järnväg, men också de digitala motorvägarna vars sårbarheter nu är tydliga. Exempelvis beslutade Svenska kraftnät den 2 juni att återställa Öresundsverket i Malmö som beredskapsresurs för ödrift och i maj beslutade man om två nya sjökablar för växelström till Gotland.
Det är bra att vi nu lappar och lagar denna skraltiga ryggrad i samhällets funktionalitet, men vi ska också se till att investera i ett skydd mot yttre påverkan. En särskild strategi för skydd av kritisk infrastruktur i kris och krig behövs. Den bör innefatta ett ansvar för såväl Försvarsmakten, Polismyndigheten och alla de andra offentliga och privata aktörer som kan förhindra påverkan och återställa förlorad funktionalitet på våra samhällssystem.