Gas- och vätskeformiga energibärare är viktiga inom många samhällssektorer men idag till stor del fossila i sitt ursprung. Inom vägtransporter används nationellt ca 20% biobaserade drivmedel men dessa är till största del importerade. Den inhemska produktionen är relativt liten och utgörs främst av grödebaserad etanol, RME och biogas. Samtidigt har Sverige en mycket utvecklad skogsindustri som producerar t.ex. material för träbyggande samt papper och kartong. Denna industri generar en stor mängd bi- och restprodukter som idag inte används fullt ut på ett effektivt sätt och ofta pekas ut som en stor potential för en framväxande inhemsk industriell produktion.
Moderator: Erik Furusjö
Seniorforskare RISE och adjungerad professor Luleå Tekniska Universitet
Foto: RISE Research Institutes of Sweden
1. Vilka är de största hindren för inhemsk produktion av biobaserade energibärare och vilka är lösningarna för att komma förbi dessa?
2. Hur kommer dagens heta debatt om hållbarheten hos skogsbaserad biomassa påverka utvecklingen av biobaserade energibärare?
1. Det finns en rad hinder för att gå från fast biomassa till flytande. Det vi tittar på är tekniker som inte är testade i kommersiell skala. Det innebär en teknisk risk, här startar vi precis upp en demonstrationsanläggning för att utveckla tekniken i stor skala. Första anläggningen som byggs i en ny teknik kommer vara dyrast och minst effektiv och ska samtidigt in och konkurrera med befintlig teknik. Här behövs politiska styrmedel för att stimulera teknikutveckling. Dels riskdelning kring investeringskostnaden för en första anläggning och en specifik kvot för nya tekniker i befintlig reduktionsplikt.
2. Den riskerar att slå hårt mot teknik som står precis för genombrott. Debatten riskerar att påverka på många fronter. Politiker riskerar att inte våga ge styrmedel som behövs och istället hålla kvar vid det fossila och hoppas på tekniker som kanske kommer i framtiden. Det kan leda till orimliga hållbarhetskrav som blir väldigt kostsamma utan att leda till något. Det riskerar att hämma investerare att våga gå in i nya projekt. Kunder riskerar att inte våga välja skogsbaserade alternativ. Allt detta gynnar bara det fossila, alla andra blir förlorare. Men förhoppningsvis kommer vetenskapen och inte polariserade åsikter vara det som sätter utvecklingen.
1. Det grundläggande hindret är att det är dyrare att tillverka biodrivmedel och biogas än fossila bränslen. Det har vi i Sverige löst med reduktionsplikt och skattebefrielse, vilket skapar en marknad. Sveriges stora potential ligger i biodrivmedel från skogen, från cellulosa, som kostar mer än vanliga biodrivmedel men det finns stor potential för odling av grödor för biodrivmedel på nedlagd åkermark i världen. För att det ska bli svensk produktion är Svebios förslag att staten kontrakterar volymer för ca 11 kr/l diesel. Det är lägre än vad priset är idag och leder till lägre pris mot kund. I och med att reduktionsplikten styr priset mot marknaden kan staten göra detta utan risk fram till 2030.
2. Den gör att politiker tvekar och fattar felaktiga beslut. Miljörörelsen har orsakat otroligt stora fossila koldioxidutsläpp genom att hindra utvecklingen för biodrivmedel från åkermark. Man påstår att det leder till skogsskövling men det är inte sant. Vi lägger ned flera miljoner hektar åkermark per år i världen. Självklart borde vi istället använda den resursen till att odla förnybar energi och ersätta fossil olja och gas. Visst finns det stor risk att biobränslen från skogen hindras på samma sätt. Detta trots att vi har god koll på biologisk mångfald i svensk skog och så gott som bara använder skörderester som annars skulle ligga i skogen och multna till liten nytta.