Ett samhälle i kris eller krig utsätts för stora störningar. Om det blir bränslebrist, elbrist och stora problem på vägar och järnvägar kan samhället inte fungera fullt ut. Försörjningsberedskap är ett ord som beskriver hur väl vi förberett oss. Om vi lagrat livsmedel, hittat sätt att kunna försörja oss med varor och tjänster och förberett oss väl för det värsta.
Sverige har påbörjat arbetet för en bättre försörjningsberedskap, men tempot måste öka. Frågan är inte om vi ska agera – utan hur och var vi börjar.
Under hösten har två viktiga initiativ visat riktningen:
Charlotte Petri Gornitzka, nationell rådgivare för privat-offentlig samverkan, har överlämnat en strategi med tydliga förslag för att stärka försörjningsberedskapen till ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin.
Utredningen Nya samverkansformer – en modern byggnads- och reparationsberedskap har också presenterat förändringsförslag och att ett nytt system för försörjningsberedskapsavtal kan inrättas.
Det är viktiga steg – men för att få verklig effekt behövs en stabil grund. SOFF ser därför att det nu är dags att etablera privat-offentliga samverkansforum (POS) i alla beredskapssektorer. Utan fungerande samverkan och förståelse blir det svårt att förverkliga målen.
För att privat-offentlig samverkan ska fungera krävs två saker.
För det första tydliga roller och ansvar. Här kan Finland visa vägen. Där tecknar försörjningsberedskapscentralen (NESA) avtal med branschorganisationer för att klargöra ansvar och förväntningar. I Sverige kan MSB och sektorsansvariga myndigheter undersöka motsvarande lösningar. Avsaknad av tydliga roller riskerar att leda till oklara förväntningar och ineffektivitet.
För det andra måste samverkansforum fyllas med innehåll som skapar verkligt värde för båda parter, det kan vara:
Dialog och gemensamma övningar som bygger tillit, förståelse och kunskap.
Informationsdelning om hotinformation, lägesbilder och riskbedömningar.
Tydlig återkoppling till företagen så de får relevant information för att kunna agera effektivt. Om informationsdelningen bara går från företagen till det offentliga blir samverkan ensidig och tappar fart.
Det är bråttom. Försörjnings-beredskapen måste stärkas och det kräver konkreta steg. Det första steget är att sektorerna etablerar en stark privat-offentlig samverkan – med tydliga roller, ansvar och innehåll som ger verkligt värde för båda parter.
Tempo, tillit och tydlighet är vägen framåt för en starkare försörjningsberedskap.
